Forum Romanum Gladiator

Intill collosseum finns Gladiatorskolan, där tränades unga pojkar / män till gladiatorer. De började med träsvärd för att senare träna med riktiga svärd och andra redskap som treudden och nät med blytyngder . Även detta utvecklades och mer redskap användes.

En gladiator i Romarriket var en tränad kämpe som slogs i arenor för att underhålla publiken, ofta till döds. Gladiatorkamper hade sina rötter i begravningsriter men utvecklades till stora nöjesevenemang som hölls i arenor som Colosseum. Gladiatorerna var ofta slavar, krigsfångar eller kriminella som hade tvingats in i de särskilda gladiatorskolorna (ludus) för träning. Även om många gladiatorer tvingades till sin öde, fanns det också de som frivilligt valde att bli gladiatorer för att skaffa mat och framgång, men livet var ofta hårt och fängelseliknande. 

I det antika Rom innebar 
tummen upp för en gladiator motsatt till vad som oftast visas i filmer; det signalerade att gladiatorn skulle dödas. Nåd visades istället genom en gest som antingen var en knuten näve eller en tumme som var instucken i en knuten näve. 

Tumme upp för döden

• Enligt forskning och klassiska källor så visade en tumme som pekade uppåt att den besegrade gladiatorn skulle dödas. Denna signal kan ha varit en motsats till den moderna symboliken, där tummen upp betyder positivitet. 

Knyten näve för nåd

• För att skona en gladiator visades istället en knuten näve. Det finns också uppfattningar om att en knuten näve med en tumme omslutande näven kan ha inneburit att man skonade honom. 

Filmen ”Gladiator” vs verkligheten

• Filmen ”Gladiator” populariserade idén att en tumme upp innebar nåd, vilket är en felaktig tolkning. I filmen skonar kejsaren Commodus gladiatorn Maximus genom att vända tummen upp, men detta stämmer inte med historiska källor, där det var tvärtom. 

Historisk kontext

• Dessa gester användes i gladiatorfäktningar i antiken, där folkmassan och kejsaren kunde påverka utfallet för den besegrade gladiatorn. Den latinska frasen pollice verso (med vänd tumme) är känd från denna tid och kan ha betytt att tummen vändes upp eller ned.