BLOGG

Tänk vad tiden går fort. Bara sådär rinner iväg. Funderar om jag verkligen hade semester???
Önskar att det gick att stoppa tiden för några ögonblick och kunna njuta av stunden.
Nu skulle jag även vilja backa tillbaka och ramla in i stundens ögonblick med upplevelsen från semestern.

Från att öppna dörren till jobbet tog det ca två timmar tills vardagen hade gett avtryck…

Nu har jag jobbat i fyra veckor och med mina bilder på tv-skärmen på jobbet minns stunderna igen. Körning, värme och händelser samt platser…saknar deltagarna med alla skratt och skämt..

Får fundera på nästa steg framöver.

Nu har det gått några veckor sedan hemkomst. Tiden går fort och hur fort går det egentligen? Det går så fort så att tiden ifrågasätts ju äldre man blir. Kan man vinna tid och hur gör man då….filosofisk tanke.

4 oktober landade jag åter i Sverige 🇸🇪 efter 24 semesterdagar i USA 🇺🇸.

Sverige har bara en tidzon jämfört med Usa som har 6 tidzoner.

”GMT står för Greenwich Mean Time, vilket är en referenstid som används som utgångspunkt för att mäta tidszonerna runt om i världen. Konceptet med GMT-funktion i klockor utvecklades för att hjälpa resenärer och piloter att enkelt hålla koll på tiden i olika tidszoner.”

Att förflytta sig bakåt i tiden vilket du gör när du åker till bl.a Usa måste vara en fördel. Förlänger dygnet med ett antal timmar som för din egen del innebär att du blir yngre 🤔, eller ???

Boka en resa till ett annat land är oftast en omställning. Kroppen är inställd efter din vardag i det land och på den plats du befinner dig i och ruckar du på denna rytm reagerar din kropp på olika sätt.

Att vi ställer in hjärnan på ett annat budskap innebär inte att kroppen håller med dina tankar.

Att åka bak i tiden och få bli yngre med några timmar betalar sig när det blir motsatsen. Det går så snabbt att åldras när man åker hem igen 🥹.

Dagen när jag åkte iväg var huvudet fyllt av förväntan och vid hemfärd var hjärnan överfylld med intryck av alla händelser.

Glöm att kunna sova under flygresan , det är som förgjort att slappna av. Det spelar ingen roll om det är avresa eller hemresa, lika svårt.

Vistelsen i Usa gällande sömn blev som ett litet barn, längtade efter sängen redan vid 18-tiden men för att anpassa sig kämpade man med att håll sig vaken i all fall till 19.00 och i bästa fall till 20.00.

Väl i säng slocknade man av utmattning och sov fram till ca 04.00. Klarvaken 🫣…

Vi landade i Sverige strax efter lunchtid och självklart tycker man att det är enkelt med att återanpassa sig. Efter en vecka är kroppen i rytm.

Men vad fasen …. Egentligen inget problem… anpassat har vi gjort hela livet så lite störning spelar ingen roll, eller hur 😂.

Dax att hitta på nya intryck…

Nu är det allvar , idag har det blivit en mjukstart med att ta emot alla telefonsamtal från kunder som önskar tid eller råd.

Har idag betalt service för min Sport Glide. Nu har den bäddats in med täcke i ett varmt garage och får stå och återhämta sig till våren 2025.
Oj, det låter som en evighet, eller hur ? …..

Har också idag bytt däck på bilen….japp, till vinterdäck..

Nu går vi mot kallare tider som kyla och mörker……

En dag kvar innan vardagen tar vid.
Nattsömnen var inte så enkel att komma i takt. Bli trött ”rätt” tid och komma till ro till natten var svårt.

Men varför bry sig så mycket, egentligen löser det sig efter hand.

Idag varit på jobbet och fixat lite papper för att förbereda inför starten.

Talat in ett nytt telefonmeddelande i telefonsvararen och hoppas att det var tydligt, positivt och lött att höra vad som meddelas.

Har börjat planera nya aktiviteter….😉

Idag är jag åter hemma efter 24 dagar på vår långa resa. Det har varit fantastiska dagar i USA tillsammans med mina reskompisar Suss, Lena och Helen.
Alla dagar har varit givande med intryck från stad, människor, vägar och mat.

En resa med många fina minne .

Nu funderar jag på fördelar och nackdelar med resan.

Chichago ; Bra stad med ett toppen boende på hotellet Riu Plaza med hög standard.
Åker gärna hit igen 👍

Wheaton; Underbar mindre ort. Trivsam miljö och mysiga butiker. Tack till Lenas släktingar Tom, Lisa och Amy som guidade oss.
Besöker gärna platsen igen 🤗

Route66

Illinois; Trevlig stat med mindre orter som passerades. Småbyar och grönska. Många bostäder som satt upp skyltar ang kommande val.

Missouri; Bågen i St.Louis imponerande. Även trevlig miljö att åka genom. Besöker gärna staden igen 👍

Oklahoma; Fortfarande fin natur med grönska. Bitar av vägen kvar och mysiga sevärdheter.Rekommenderas 👍

Texas; Naturen börjar ändra sig , lite mer stäpp.

New Mexico; Tyvärr en stat som missades pga regn och hagelskurar samt översvämning på vägen. Vill besök igen för att upptäcka naturen.

Arizona; Kör i indianernas land Bergigt och kargt i naturen. Härliga vidder. 👍

Nevada; Varmare och torr stäpp. Fascinerande med vilka vidder staten har. 👍

California; Varmt och skönt, svalare morgnar och kvällar. Staden Los Angeles till ytan som Skåne.
Behöver ej besöka staden ytterligare.

En resa som ger mer i eftertanke. Har gett inblick i USA mellan vissa staters skillnad.
Känslan av historiska vingslag när indianerna bodde med sina stammar på olika delar och tog hand om landet innan den vita mannen tog över.

En resa jag kan tänka mig att göra igen , men vid viss korrigering av valet av vägar.

Efter dessa veckor och snart 24 dagar med alla upplevelser och nya minne är det dax att åka hem till Sverige.

Bilen inlämnad på uthyrningens retur. Verkligen smidigt. Strax intill fanns shuttle bussen som tog oss till Terminal 4 och vi inväntar nu boarding på gate 43.
En terminal med ett fåtal butiker att besöka vilket betyder ingen shopping… endast de traditionella toalettbesöken samt förse sig med vatten.

Biljett och boardingkort.

Passkontrollen i USA var enkel men på Heathrow tog det jättelång tid. Allt skulle gås igenom. Scanning på väskor och många väskor blev stoppade för att
det fanns drycker/ vätskor och mycket smink samt del mediciner skulle kollas.

Flyget var från Heathrow till Kastrup i Danmark var försenat med en timme. Båda flygen var fullbokade och det var problem med att samtliga väskor skulle få plats i hyllorna, en del resenärer fick ha en del av sitt handbagage på golvet.

Flygningarna gick bra, inga luftgropar eller som man kan jämföra med inga bumps eller potthål på vägen 😀.

Även att hämta vöskorna på bandet gick hur smidigt som helst och så snabbt.

Tåget till Sverige och avstigning i hyllie där vi blev hämtade av min sambo.

Vilket fint välkomnande

Tack för rosen.

Nu ska allt packas upp och åter ska vi landa in i vardagen.

Sista dagen för att upptäcka Los Angeles.

Hollywood står för film 🎥 och har gjort många filmer som setts av hela världen.

Idag planerar vi för Universal Studios, nästan ett måste om du inte varit här.
Vi åkte strax efter frukost och det tog ca 15-20 minuter med bil.
Vi parkerade i parkeringshuset Jurassic Park nr 2233 kostade 35 dollar.

Universal Studios är öppet mellan 1000-1900 och erbjuder mängder med aktiviteter och souvenirer.

Jag beställde biljett online och det tog två timmar innan jag fick biljetten på min mail. Fick gå till biljettluckan och få hjälp med att få en utskrift på papper.. Inte alltid internet är bäst …

Nu var det dax att gå igenom biljettkontrollen och här träffar vi Gunborg och Göran som körde Route66 tillsammans med oss. De är kvar i Los Angeles fem dagar för att sedan åka vidare till Karibien och åka kryssning. Vi önskar dem en fortsatt skön ledighet.

Vidare in på Universal som är en gigantisk nöjes park.
Harry Potter med sina kvastar som de hade tävling med och deras magiska trollstavar. Alla karaktärer hade sin egen personliga trollstav.

Chucky den elaka dockan passar väl in till Halloween Horror nights.

Universal studios firade 60 år.
Shrek är en amerikansk datoranimerad komedi från 2001. Filmen är baserad på William Steigs Shrek!, en illustrerad barnbok från 1990 om ett träsktroll som lämnar sitt barndomshem för att gå ut och se världen och till slut gifter sig med den mest häpnadsväckande fula prinsessan på planeten. De animerade filmerna är löst baserade på bokens karaktärer.

Vidare mot Harry Potters värld …

Ett gott skratt förlänger livet …

Harry Potters miljö är i gammal engelsk stil.

Här valde vi att äta vår lunch. Inte så nyttig men det har det inte varit varje dag på hela resan…

Mer att upptäcka…

Kommer mer…. Åka en film runda med tåget för att få se och uppleva olika scener. New York, jordbävning och översvämning,inspelningsplats Melrose place och mycket mer. coolt.

Ett helt område med uppbyggnad av gator, städer, olyckor mm. Fantastiskt. Otroligt jobb bakom varje scen.

Vidare nedåt till Lower Lot.
Otrolig utsikt över Lis Angeles.

Transformers en av de bästa filmer som gjorts , tekniskt.
Även en nöjespark för de yngre.

Det finns hur mycket som helst. Vilken filmindustri…

Att handla och äta Donuts, men det var mega storlek på kakan, ungefär stor som en mattallrik ca 24 cm i diameter.

Detta är verkligen en unik plats att besöka på alla sätt. Vandra i en sagovärld, fantasivärld eller en sciene fiction värld.
På vägen ut från Universal gick man igenom ytterligare ett område med butiker och restauranger.

Otrolig plats att vistas på. Vi anlände ca 1000 och åkte härifrån 1730. Nöjda.

Åter till hotellet för att börja packa och förbereda inför hemresan.

frukost som vanligt kl 0800.

idag bestämde vi att åka till en Harley-Davidson butik i Glendale.

En butik som erbjuder motorcyklar, tillbehör och lite kläder samt accessoarer. Relativt bra urval. Hittade ett par värmehandtag sompassar bra till min Sport Glide. Ska fundera på om de ska bytas under vintern ..

Eftersom vi redan var i området valde vi ett shoppingcenter The Americana som ligger i Glendale Galleria Mall. Ett finare område med exklusiva butiker, rena gator och även här finare och välskötta hus.

Här blev lite shopping.
Lunchen tog vi på cheesecake factory, en underbart god sallad.

Innan vi lämnade inhandlades det cheesecake. Så många olika att välja på men jag valde Mango Lime Key och Pumpkin pecan. De skulle vi njuta av senare idag på hotellet.

Det är nästintill omöjligt att äta en hel bit av cheesecake, underbar smaksensation men såååååå mäktig.

En sista tur på Hollywood blvd och här hittade vi början på Walk of Fame . Jag har besökt denna gatan för ett antal år sedan, 2013 och jämfört med idag ,2024 är gatan väldigt nedsliten, smutsig och illaluktande.

Kvällen orkade vi inte göra så mycket. Det blev tjejhäng på rummet med lite vin o snacks.

Hotellets omgivning är inte exklusivt trots att det ligger nära gatan med alla stjärnor. Hotellet ligger längs med Sunset Blvd.
Rakt över gatan har vi ett dansställe som är öppet vissa tillfälle, Venom , som riktar sig till enbart till den manliga kategorin och det var många män som åkte hit.

Samma sida som hotellet ligger finns det för andra smaker, ett ställe som erbjuder tjejer som uppträder.

Nej, detta är inget för oss !

Trots detta grannskap är hotellet välskött. Det finns säkerhetsvakt för att undvika få in oönskade gäster. Hotellets standard är 2-stjärnigt med pool på innergård.

Frukosten är ok, det finns kaffemaskin, juice, bröd att rosta, äggröra, youghurt, färsk frukt och även baka våffla m sirap. Nackdelen är att frukostrummet är litet och har endast fyra små bord.

Att se staden Los Angeles med egen hyrd bil är att rekommendera. Att få åka på gator och områden som du inte har planerat för att hitta fram till ditt besöksmål. Se område med fina hus och välskötta trädgårdar. Bara positivt.

Idag var planen att åka upp till Griffith Park och Observatoriet för att få en vy över staden Los Angeles och såklart även att se Hollywood bokstäverna. Dessa bokstäver som är monterade på kullen ägs sv Amerikanska handelskammaren och de har plockat bort belysningen för flera år sedan.

Det har spelats in flera filmer från detta området och specifikt vid Observatoriet.

Griffith Observatory är ett observatorium i Los Angeles, Kalifornien. Det är beläget i den södra delen av Griffith Park. Från dess utsiktsplats syns Los Angeles-slätten, Hollywoodskylten, liksom stadens centrum i sydöst, Hollywood i söder, samt Stilla havet i sydväst. Wikipedia

Byst av James Dean vilket hans film ” ung rebell” som spelades in på Observatoriet.

Bilturen fortsatte mot Beverly Hills och Mulholland Drive och många celebriteter som har hus på detta område. Många av husen ligger mycket skyddade för offentligheten. Underbar natur och en obeskrivligt fin utsikt över staden.

Vi fortsatte till Santa Monica och lyckades få en fin parkering vid stranden, alldeles intill Bubba Shrimp restaurang. Det var betydligt mindre folk idag än vad det var i lördags då vi var hela gänget som skulle ta bild på skylten Road66 the end of the trail.

Lunchen åt vi inne på Bubba Shrimps restaurang. Kul ställe. Filmen ”Forrest Gump” med Tom Hanks i huvudrollen visar bl a uppkomsten av restaurangen och hur Forrest jobbade med sin räktrålare.

Röd skylt betyder att man önskar servitören/ servitrisens uppmärksamhet, beställa mat eller betala. Blå skylt betyder att gästerna fått hjälp.

Jag valde en rätt som rekommenderades av servitören.

En promenad på Santa Monica pir där vi i slutet av piren hittade ytterligare en butik som hade anknytning till Route66.

Bänken måste förevigas där Forrest återberättade sin livshistoria för den som ville lyssna. Filmen är sevärd, rekommenderar att ses.

Vidare in i Los Angeles kvarter och för att njuta av en dessert. Nu hamnade vi på Gratitude som är kända för sina goda pajer.

Venice Beach är en plats för rullskridskor, gymfolk och marknad med souvenirer. Bästa butiken handlade om Indianernas hantverk och historia.

Så mycket att besöka och titta på.

Det sista för dagen var att besöka Hard Rock cafe, Harley-Davidson och La La Land. Gatan var avspärrad pga promotion med Lady Gaga och Phoenix som spelar huvudrollen i senaste Marvelfilmen ”JOKER”. Tyvärr såg jag inte kändisarna.

Vi avslutade dagen med ost, kex och vin vid poolen. En mysig dag i eget tempo.

Jag är en stolt förälder till två fantastiska barn som fyller år 29 september och 30 september.

Grattis på födelsedagen till er båda ❤️

Frukost tidigt, men denna gången behövde vi inte stressa med att packa, lämna väskan 30 min innan avfärd.

Istället ny planering att åka iväg till uthyrning Hertz Dollar för att hyra en bil, Dodge som vi kan ta oss runt i Los Angeles.

Hittade fint till Western Sunset Western hotel och checkade in. Rummen har inga direkta tema, alla är likadana förutom om du har valt dubbelsäng, kingsize säng eller fler bäddar. Endast utsidan med bild på rumsnummer är i Hollywood stil.

En kort vilostund innan en promenad mot de mer centrala gatan av ”Walk of Fame” för att få en blick på vilka celebriteter som är hedrade med sin stjärna.

Det finns 2,790 stars enligt senaste uppdateringen Wikipedia.

En sväng in på Irish Pub för en god öl, ljudet var så högt av alla tv- skärmar med Amerikansk fotboll blandat med hög musik och gäster som nästintill skrek till varandra för att göra sig hörda. Vi blev inte långvariga.
En kul skylt…

Längs gatan ett myller av folk och många butiker hade öppet trots att det var söndag.

Gatorna är slitna och det ligger massor av skräp, ja sopor och matrester längs trottoarerna och intill hus och staket.
Vi bor nära den berömda gatan Hollywood Boulevard. Det är många hemlösa stackare vi möter och ser på gatorna .
Dagtid försöker de överleva sin existens med bl.a att tigga småpengar med sina plastmuggar, ännu så lönge ingen otrevlig. Vissa är drogpverkade och har ett märkligt beteende. På kvällen när en del behöver sova bäddar de in sig i presenning, sopsäckar, gamla täcke eller mer trasor för att få ett eget ”sovrum”. Tragiskt.

Gatorna har en lukt av gammal urin. Inte så konstigt med tanke på att många hemlösa men många hundägare rastar sina hundar på gatorna.

Hotellet vi bor på är bra och vi har tillgång till kostnadsfri parkering till vår Dodge på anvisad bakgård som tillhör hotellet.

Rakt över gatan ligger ett ställe som heter Venom. När vi anlönde till hotellet spelades det hög tecnomusik, i tron att det var ett disco.
Ovanligt med disco en söndag ???
Kanske inte när vi upptäckte vilket klientel som besökte Venom.

Lite shopping och en god sallad på en grekisk restaurang såg vi en liten kundvagn med två lampor fram som ögon och baklyse som körde, det var en självstyrande robot. Vagnen rullade på trottoaren enkelt och stannade om det fanns något hinder. När sikten var fri körde vagnen vidare fram till korsningen, stannade till och korsade vägbanan på övergångsstället, imponerande. Dessa anvönds bl a till att levera livsmedel till privatpersoner.

Låt oss se vad morgondagen kan erbjuda oss.

169mi/272km.

Väl framme i Santa Monica parkerar vi högst upp på våning 5 i parkeringshuset. Det fanns takplats där en del hade lyckats köra upp 🥹.

En kort promenad till beachen och ut på piren.

Sista skylten av Route66!

We made it 😀👍🇺🇸

Vi har kört motorcykel hela sträckan 437 mil, genom åtta delstater, haft olika incidenter och framför allt varit en fin deltagargrupp.
En del av deltagarna kör ca 200mil/ år och en del kör över 1000mil/ år.

Personligen rekommenderar jag att var väl förberedd på en resa som Route66.

Att du som planerar köra är bekväm med att sitta på motorcykel flera timmar under en dag i olika väderförhållanden samt att orka köra många mil per körning. Stadskörning lika viktig som landsvägskörning samt kortegekörning.

Jag har verkligen stigit långt utanför min comfortzon, kört motorväg i 75 som motsvarar ca 120-130km/h i ett land som jag aldrig har kört ett fordon i och inte heller lört mig trafikreglerna.

(Hastighetsbegränsningar i USA (varierar efter stat och väg): Tätort: 40 km/h/25mph. Landsväg: 90-100 km/h/55-65mph. Motorväg: 112 km/h/70mp)

Vilken tur att vi valde Route66 med guide som körde som Road Capten 👍🇺🇸.

Jag har kört i hagel, stora vattenmassor som sköljde över motorn så att det blev motorstopp. Det var hagel stora som isbollar och de var hårda, har fortfarande blåmärken på benen. Regnstället höll nästan tätt 🌧️

Jag har kört i extrem värme eller rättare sagt hetta från 26/28 grader som uppåt förmiddagen mättes till 43,5 grader ☀️

Jag har kört på jämn fin landsväg korta tillfälle, övervägande dåliga vägar med kraftiga skador som asfaltsbristningar , kraftiga fördjupningar och potthål. Vägunderhåll är bristande.

Jag har fått motorstopp, punka och även att batteriet inte laddade. Bytt hoj en gång från en fatboy till en Heritage.

Haft även lyxen att guiden alltid tankade samtliga motorcyklar varje tankstopp. Kommer att sakna detta 😉 .

Träffat ny själar som har samma intresse oavsett ålder. Tack 🙏

Vi har även haft en deltagare som körde bil som körde sist som uppsamlare. Zoran som inte har körkort för motorcykel fick provåka på parkeringen innan avfärd. Efter åkturen förstod han bättre hur farten upplevs på två hjul.

Innan vi lömnade Barstow bestämdes det att vi skulle prova en ny väg Angeles Crest Highway som går över bergen och köra in från norr.
Första delen gick bra och vi körde genom en jättefin natur, sådär lagom mjuka kurvor som steg sakta uppåt.
Vägen var avspärrad pga brand vilket innebar att vi var tvungna att vända.

Istället blev det en femfilig motorväg från södra sidan in mot Los Angeles.
Två tillfälle tappade vi bort efterföljande motorcyklar som fick inväntas på olika oplanerade platser. Inte så lätt att stanna på motorvägen när det är flerfiligt och hastigheten på samtliga fordon är hög, även lastbilarna kör fort.

Tankstopp och oplanerade stopp för att invänta resten av gruppen.

Matstopp på Inn-n-out som är en populär fast food kedja. Verkligen snabb hantering.

Därefter in i smeten igen bland alla bilar. Så mycket bilar i dessa flerfiliga filer. Ett underverk att vi verkligen kom rätt.

UNIKA TRAFIKREGLER I USA

• Bilister får inte använda mobiltelefoner när de kör.
• I rondeller har trafik från vänster företräde.
• USA har många avgiftsbelagda vägar, även kallade ”Turnpikes”. Vi rekommenderar dig att alltid ha massor av mynt, då många av dessa bås inte accepterar betal- eller kreditkort
• Kör inte om skolbussar.
• I vissa stater kan du svänga höger vid rödljus, detta visas med vägskyltar.
• Om du blir stannad av polisen skall du sitta kvar i fordonet. Stäng av bilen och vänta tålmodigt med händerna synliga

HASTIGHETSBEGRÄNSNINGAR

Alla stater har egna hastighetsbegränsningar, hastigheterna nedan är endast en guide: 

• Tätorter: 20 – 35 mph
• Skolområden: 10 – 20 mph
• Motorväg med två filer: 55 – 65 mph
• Motorväg: 65 – 70 mph

Såvida inte vägskyltar indikerar en annan hastighet. Var noga med att titta på vägskyltarna som meddelar när hastigheterna ändras.

Etapp 12

248mi/ 400km

Näst sista dagen med start kl 0700 i ett redan varmt Las Vegas.
Första stoppet blir vid Welcome to fabulous Las Vegas.

Nu vidare ut från Vegas och den går via motorvägen. Trots högre fart ca 120km , är det mycket varmt. Känns som att man kör i en hårfön och kan inte ändra läget till svalt.

Efter en timmes körning blir det frukost i Searchlight.
Detta var nog bästa frukosten på hela resan, fräscht, god smak och framförallt allt var gott. Ett ställe att rekommendera om ni har vägarna förbi 😉

Finns även trevliga poliser 👮 som behöver frukost.

Kul med lite udda inslag.

Då har vi energi för att åka vidare till nästa
bensträckare / kaffepaus vid Sahara Oasis.
Vatten, vatten och åter vatten. Viktigt att dricka mycket och alltid fylla på med vätska vid varje stopp. Även hojjarna behöver påfyllning.

Kul även här att kunna ta bild på fräcka grejer och i detta fallet var det EllyMay’s motorcykel.

Verkligen varmt idag , började i 28 grader som snabbt steg till 40 grader.

En timmes körning och därefter ny
bensträckare / kaffepaus vid Roy’s Café.

Sista delstaten Californien. Vägen ör dedikerad till veteranerna från andra världskriget.

Här har vi Route66 märket på gatan och självklart en bild ska tas. Motorvägen är byggd på den gamla Route66 vägen.

Nästa stopp blev Calico- Ghost Town
En spökstad, en gammal silvergruva som funnits sedan 1880 talet. Så mysigt att besöka.

Kom in och titta på hur det såg ut förr.

Fortsätter efter en härlig westernkänsla vidare för tankstopp och mot hotellet Quality Inn som ligger i Barstow som även har en pool för den som behöver.

Vilodag.

En dags vila från hojåkning och byte av hotell. Nu två dagar i Vegas att utforska strippen och dess utbud.

Det blev besök till HD-butiker och vi lyckades hitta fyra stycken.

Såklart det blev shopping och betittning av olika HD-prylar.

På kvällen bestämde vi oss för att äta i närheten av Bellagio. Vi var 8 personer som besökte en Italiensk restaurang. Vi beställde pasta samtliga och maten var god. Lite dessert kostade några på sig och såklart något gott att dricka. Notan blev tokdyr , tur att detta är sista dagen i Vegas.

Vattenspelet till musik vid Bellagio hotell är sevärt. Visas var 30;e minut.

Vägen tillbaka gick vi genom de olika hotellen.

För att till slut komma fram till vårt hotell Excalibur.

195 mi/ 314 km

Lämnar Seligman och åker till Hackberry General Store. Den absolut sista souvenirbutiken av Route66. En fantastisk butik att besöka. Intrycket direkt är Wow-känsla. Det är 100% nostalgi där vingslagen ab 50-tal är total. Väggar och tak ör fyllda med sedlar från olika länder, mestadeles dollarsedlar som är signerade av människor från olika delstater och länder. Massor av t-shirts, stickers, hattar, skinnplagg, mjukisar och annat bling bling fyllt i butiken. Gammalt nostalgiskt.

Även udda inslag inne på restroom i butiken.

Vidare mot Hoover Damm.

Hooverdammen är en dammbyggnad över Coloradofloden mellan USA- delstaterna Nevada och Arizona.
Kraftverksdammen som är en 222 meter hög valvdamm, byggdes mellan 1931 och 1936 och är uppkallad efter president Herbert Hoover, som var president när bygget startade. Den konstgjorda sjö som dammbyggnaden dämmer upp heter Lake Mead. Dammen skulle säkra tillgången till vatten för städer och jordbruk i södra Kalifornien och Arizona. Den innebar också ett skydd mot översvämningar till följd av snösmältningen i Klippiga bergen som tidigare hotade boende längs floden. Även elproduktion var ett viktigt syfte. Effekten är numera 2080 MW.

Det var mycket varmt och att gå många trappor högt upp för att se dammen och att köra ned och köra över dammen med motorcykeln var galet varmt. Det var två som avstod att köra , som valde att åka tillbaka igen. Jag var en av dem som avstod.
Det uppmättes till 43,5 grader.

Lunch i Boulder City.
Taco Bell ett mexikanskt snabbmat.

Las Vegas Excalibur.

Vägen in till Vegas var tokvarmt. Innan hotellet skulle vi byta ut en av hojjarna som hade krånglat i växellådan. Egentligen skulle flera av motorcyklarna bytas ut. Alla kör med gamla modeller som är av totalt nedslitet skick.
Värmen var mycket påträngande och värre blev det ju längre in i centrum vi närmade oss. Brännande från solen och det brände av värmen mot benen från avgasröret och motorn på hojjen.
Sä skönt när vi väl hade kommit fram till parkeringshuset så vi kunde komma in till hotellet..

Bor på våning 12 med utsikt mot Luxor hotell. Rummet var ok men inte mer. Fanns ingen kyl och toalettstolen var ostabil, hade lossnat i fästet mot golvet så den vippade när du satt på sitsen.

En runda på ”stan” för att känna på pulsen. Att hinna fram till HD- butiken som stängde kl.1800, gjorde vi inte. Blev en kort sväng in på Hooters för en dryck.
Servitriserna var unga, trådsmala välpumpade tjejer som gick i superkorta shorts och väl urringade t-shirts.

På kvällen gick vi till Hard Rock cafe.

En pytteliten ort som vi få dedikera en egen liten del i bloggen.

Gammal pittoresk by med en bred huvudgata som går rakt genom byn. Mindre Hotell av olika karaktär ligger löngs gatan och jag tror att vårt hotell ör det finaste Canyon Lodge i Seligman.

Hotellrummet har sitt tema, vi har Route 66.
lite häftigt med tema, men inget mer. Oftast har hotellrummen kyl, liten vattenkokare och ibland tom en mikrovågsugn . Vi hade två kingsize sängar och en 90 bred säng.

Måste tillägga turen att få rummet på marknivå och parkering framför dörren.

Seligman är sista orten med Route 66 souvenier. Hör har de lagt allt krut till turisten på att kunna handla. Vilken underbar nostalgi av gift shops.

Lokala pubar med inhemska invånare som har bott i Seligman sina senaste 60 år, finns ingen märkbar utveckling. Denna unika 66-åriga man hette Daniel Allison Burtch som ville berätta och gärna visa sina tatueringar och även om sin karriär som boxningcoach. Skål 🥃.

Utbudet av pubar var få , vi besökte två.

Byn Seligman var verkligen nostalgisk. Se själv..

Deras hus längs huvudgatan är något slitna …det fanns något hus som var bättre underhåll än många andra.

50-tal inspiration..

204mi/329 km
Idag lämnar vi Flagstaff tidigt , 0700.

Morgonen är kall och det gäller att ta på sig ordentligt med kläder för att slippa frysa , känns ovanligt med tanke på genomsnittstemperaturen ligger på ca 25 grader.
Idag kommer vi att åka till en av resans höjdpunkter, Grand Canyon.

Crand Canyons nationalpark ( 4 926,7 kvm stor) är sedan 1979 med i Unescos lista över världsarv. Coloradofloden har grävt sig ned i berggrunden under lång tid och bildat värdens största kanjun. Den är ca 446 km lång, 0,4-24 km bred och upp till 1,6 km djup.
Grand Canyon kallas världens största och äldsta historiebok, eftersom den innehåller många olika bergarter. Det övre lagret består av den yngsta bergarten som är kalksten och den är 250 miljoner år gammal.

Ett helt betagande fascinerande natur som ej går att återspegla till 100% på bilderna. Måste besökas och upplevas på plats.

Helikopter turen rekommenderas från de som flög, en mäktig upplevelse som var värd varje krona ( 3000 kr ca 25 min)

En lött Lunch efter alla intryck.

Efter lunchen vidare mot Seligman, en liten pittoresk by med ca 500 invånare i ”stan” och totalt ca 3000 i kommunen.

Kändes som om det var i en film när vi körde , naturen var torr prärie med vattentörstiga buskar och nya främmande människor rider in i staden.

Hotellet som ligger centralt i Seligman är fräscht, varje rum har sitt eget tema, vårt rum hade Route 66, passande eller hur ?
Air kondition i varje rum och hör var den placerad intill sängen .
En upplevelse att flanera runt bland souvenirbutikerna i en by som är stillsam nästintill öde.

0830 lämnar vi Gallup. Låt se vad dagen kommer att erbjuda.

Morgonen är kylig och vinden är bitande kall när vi börjat köra.

Dagens första etapp tar vi oss genom Painted Desert och Petrified Forest. Ett imponerande landskap som mer liknar ett månlandskap, inte för att jag har varit på månen. Fascinerande plats.

Här kommer mer

Är en speciell plats som du kör med fordon för att ta dig runt nationalparken.

Nationalparken är en av de sju underverken i världen.

Kan du tänka dig att Dinosaurierna levde på denna plats. Trädstammarna har delats i jämna bitar av naturen och genomgår en molekyl process och blir till crystal.

Vi kör vidare längs Navajo och Apache territorium som ligger intill bergen . De har sina Tipis och även museum samt souvenirer längs vägen för den som vill handla. Vid ett ställe gick det vildhästar och det fanns inget staket som skyddade hästarna från att komma ut på vägen.
Lunch stannar vi för i Holbrook, ett typiskt Route 66 samhälle. Vi fortsätter till Winslow där vi alla står i hörnet…vilket känt rockband har ” standin’ in the corner of Winslow, Arizona” med i texten ? Vet ni inte , så får ni svaret i Winslow. Restaurangen serverade mexicanskt amerikansk meny.

Nästa stopp tar oss till ett Berringekratern med sitt meteornedslag, 152m djupt och nästan 1,6km brett. Meteoren träffade jorden för ca 30 000 år sedan var inte så stor. Detta är en av de sju underverken i världen.

Åka rymdskepp i simultan erbjöds … men inget för mig eller någon annan i gruppen.

Tack för en fin dag.

215 miles/ 347km

Sovmorgon. Idag startade vi kl.0900 från ett kylslaget Santa Fe och kör mot Madrid. körningen tog ca en timme. Väl framme vid Maggies Diner
(men ingen servering eller mat) , mer känt för att vara en del av filmen Wild Hogs, en amerikansk film från 2007 regisserad av Walt Becker

Butiken ligger i Madrid, en liten pittoresk by.

Körningen från byn var hitintills den finaste biten , lagom kurvig och underbar naturupplevelse.

Nästa stopp Albuquerque för en tidig lunch. I början av stan möttes vi av hemlösheten. Många människor ned sina kundvagnar, sopsäckar på trottoaren.

66 Diner är kända gör sina hamburgare.

Fortsätter vidare mot Gallup med ett kort tankstopp på Grants. En av motorcyklarna läcker olja? Återstpr att se, vi kör vidare.

På vägen till nästa stopp flyger en passagerarsadel under körningen, sadeln nästan träffade bakomliggande förare. Vi kan verkligen säga att vi kör så det ryker 😉.

Sista stoppet innan hotellet är Continental Divide.

(Nordamerikanska vattendelaren, på engelska ofta Great Divide, Continental Divide, är den vattendelare genom nordamerikanska kontinentensom skiljer Atlanten och Norra Ishavetsavrinningsområden från Stilla havetsavrinningsområde. Den utgör en del av den Amerikanska vattendelaren som fortsätter genom Centralamerika och Sydamerika.

Vattendelaren börjar i nordväst vid Kap Prince of Wales vid Berings sund och fortsätter därifrån österut genom Alaska, och Yukon samt söderut genom British Columbia. Den utgör delvis gräns mellan British Columbia och Alberta längs Klippiga bergen och följer bergen genom västra USA, samt vidare in i Mexiko. Utmärkande för vattendelaren är att den längs stora delar av vägen följer Klippiga bergens kam på hög höjd.)

Vi följer Grand Canyon och hör är även den fattigaste delen. Här bor en stor del indianer.

Här finns även en souvenirer i en stor butik som indianerna har tillverkat. Om de används idag ???

Strax innan framkomst till hotellet kör vi sista biten på motorvägen och helt plötsligt dör min egen motorcykel. Jag kan inte gasa och tappar fart. Snabbt på med varningsblinkers och kör till sidan och stannar. Lägger växeln i neutralläge och provar att starta ……och den fungerar igen.
Äntligen framme på hotellet och kan parkera.

Hotellet var ett populärt ställe förr i tiden då kända skådespelare bodde här, rum 100 John wayne och rum 213 Humprey Bogart samt Burt Lancaster längst ned i vår del.
Kvällen avslutades med middag på hotellet. Trevligt sällskap av gruppen med många skratt.

Dag 6 Blev hitintills den tuffaste körningen.

Vi väcktes tidigt av ett larm som sändes ut till allmänheten i telefonen.

Vi lämnar Amarillo kl 0800 med mer behaglig temperatur, molnigt och fuktigt. Det har lovats regn men längre uppåt dagen och har vi tur åker vi förbi eller runt regnet.

Vi åker en kort sträcka utanför Amarillo och stannar vid Cadillac ranch. Här finns 10 halvt nedgrävda bilar av märket Cadillac. En kortare promenad ut på åkern och bilarna är nedgrävda här. Det ligger sprayburkar på marken eller har du tagit med en egen som du kan lämna på plats. Helt fritt att spraymåla på bilarna.

Bilarna hade tjockt lager med färg , undrar hur mycket mer det kan bli ? Mitt namn fick representera besöket.

Rutten går vidare västerut. Idag ska vi köra 48 mil. Nästa stopp är Midpoint Cafe, där du har mittpunkten på resan.

Fortfarande molnig himmel, men det känns som att regnet är väldigt nära. Vi kör vidare och nästa stopp blev vid en verkstad. En av motorcyklarna behövde få sitt stöd svetsat för att kunna användas. På parkeringen var det grus och vatten och det var halt. Svårt att få fäste. Där gled jag med motorcykeln, tappade balansen och ramlade på höger sida. Jisses så tung hojjen var. Fick hjälp att resa upp hojjen och inga skador fanns.

Nu började det regna. Himlen var trist, mörk och dyster.
Fortsätter och nästa stopp är Kix 66 i Tucumcari. En efterlängtad försenad frukost. Omelett m svamp och spenat och ost såklart med rostad toast. De sålde även paj och där köptes en bit för att avnjutas senare på hotellet.

Fortsätter att vara hotfullt på himlen och bestämmer mig för att behålla regnstället på, ifall regnet kommer igen. Det började regna efter en kort stunds körning och det tokregnade. Att köra på motorväg i regn är inte det enklaste, tur att jag kunde se guidens baklykta. Regn fram till tankstopp. Skönt med en paus.

Körningen nu skulle vara på vägen intill motorvägen och det är skönare men sämre vägkvalite. Vägkanterna är ofta söndriga och det finns kraftiga skador i asfalten. Vi hade kört ca 5 min då började det att regna, stora droppar som övergick till hagel och det var hård hagel som slog emot kroppen och fet gjorde riktigt ont . Vägen blev överfylld med vatten och vi fick krypa fram i sakta fart.

Vi skulle egentligen stannat helt och hållet. Bilar stod stilla pga trafikfara , men det blev endast ett kort stopp på 5 minuter. Fruktansvärt!

I regn åkte vi in i New Mexico och mot Santa Fe. Vägen genom en fantastisk natur med härliga vyer av prärien och bergen. Önskar att vädret varit finare och att vi hade kunnat stanna för att ta foto. Sista biten blev regnfritt och solen tittade fram. Skönt.

Äntligen framme. Helt slut i kroppen, armarna och benen ömmar efter hagelskuren. De köndes som skarpa pilspetsar som sitter kvar.

Jag har verkligen överskridit gränsen av min comfortzon i körning med motorcykel. Känns som att nu klarar jag vad som helst.

Hotellet i Santa Fe ligger 2 300m över havet.

Nu var krafterna slut, orkade knappt bära min väska upp på rummet.
Det blev bubbel vid poolen för att fira guidens fru som släppt en ny singel som streamats 100 000 ggr. Skål 🥂.

Snabbt iväg för att äta en pizza som låg nära hotellet.

Väl tillbaka på rummet en efterlängtad dusch och packa om till nästa dag. Godnatt 😴

Dag 5

Start 0830 från Oklahoma City går färden mot Amarillo i Texas. Vädret var molnigt och det var risk för regn framåt förmiddagen.
Genomgång inför dagens körning av 434 km.

Körningen gick vidare västerut och vi börjar att köra över South Canadian River och bron Pony Ridge och dess 38 stålbågar.

Vidare kör vi mot Clinton och Route 66 museum. Sevärt !

En lunch på Taco Bell som ligger strax intill. Lite annorlunda restaurang.

Kör gamla Route 66 som går längs med motorvägen. Raka långa sträckor. Väglaget var bumpigt, ojämt lagad med ny asfalt på flera delar som även den var söndersplittrad mestadels intill väggrenen samt att det fanns oljegrus.
En kort bensträckare för att avnjuta vyerna i Texas.

Middag på kvällen åt vi tillsammans på Big Texan Steak Ranch.

Är man riktigt hungrig kan man äta gratis, men då krävs det att man äter förrätt, 2 kg kött och efterrätt och allt detta under högst 60 minuter.

Min egen meny betydligt mindre. Jag hade inte orkat äta vad som krävdes för att få maten gratis 😂

För den som väntade på sitt bord på detta populära ställe fanns det sysselsättning .

Entre och exit, notera handtagen på dörrarna.

Hotellet har två våningar. Härliga färger på varje rumsdörr. Enkelt hotell med digital kod.

Rummet på hotellet går i countrystil. Sängen var alldeles för mjuk, kände spiralerna i kroppen samt att sängen var alldeles för mjuk. Att inte tala om kuddarna ….

Gonatt 💤

Etapp 4 på Route 66.

Avfärd idag kl 07.00 från Best Western hotell Springfield Missouri för slut destination Oklahoma city.
Första stoppet var på Gay Parita. Vilket häftigt ställe.

Efter detta stopp blev det några mil innan det var dags för tankning.
Sen ett stopp till på ett annat mysigt gammalt ställe, Nelson’s Old Riverton Store. Han som äger den berättade att hans gammel farfar kom från Örebro.

Sen var det dags för lite lunch på Nowhere on Route 66 i Afton Oklahoma. En supergod hemlagad 125 gr hamburgare i bröd m coleslaw.

Restaurangen s toaletter är ett unikt besök.

Förden går vidare till Blå Valen i Catoosa. Det är väldigt varmt ca 36 grader. Hett. Vi parkerar på en grusparkering intill. Helen glider på grusen och får inget fotfäste och tappar sin hoj. Blå valen byggde en man till sin fru för att hon skulle kunna bada i vattnet.

Ut från grusparkeringen kör vi vidare men saknar resten av gruppen och stannar på motorvägens väggren.

När vi står och väntar intill väggrenen upptäcker vi att Anetts ( mitt) bakhjul har lite luft, pyspunka. Ännu en grej tänker jag och blir nedstämd, vad gör jag ???

Joakim som är vår medkörande guide har en luftpump med sig i sitt rescuekit och det går knapphändigt att fylla däcket med luft. Det stannar en bil och ut kommer en kille som kommer gående barfota gående mot oss och undrar om vi behöver hjälp. Som tur är har killen en bättre luftpump m kompressor som vi kan använda.

Anett hoppar på hojen och kör en kort bit på 10 min för att stanna vid en mack.
Joakim tar hojjen och sticker iväg och hittar en däckfirma som kan fixa bakhjulet.

Om jag nu hade kört Route66 på egen hand och fått punka?
Stor tack till Suss som stannar kvar och väntar med mig när resten av gruppen fortsätter vidare mot hotellet.

Det tog ca 2,5 timme innan hojjen var klar. Vilken löttnad och tack till Joakim som ställde upp med hjälpen att lösa problemet.
Dax att åka sista etappen. Nu blev det en kvällstur i solnedgången på Route66 och även mörkerkörning innan vi kom fram till hotellet Sleep Inn i Oklahoma City.

En skön dusch och sängen direkt efter en händelserik incidentdag. Undrar vad morgondagen bjuder oss på ???

Idag har vi kört genom tre delstater Missouri, Kansas och Oklahoma.

Efter besöket i Meramec Caverns åkte vi vidare mot Cuba. En underbar väg som slingrade sig genom landskapet i strålande sol och ca 30 grader värme.

Målet var Missouri Hick , ett populärt ställe som serverar mat i cowboy stil.

vidare mot Elbow Inn.

Dag 3 går vidare till Meramec Caverns. Historien om Jesse James gömställe.

Jesse Woodson James, född 5 september 1847 i Kearney, Missouri, död 3 april 1882 i Saint Joseph, Missouri, var en legendarisk amerikanskrevolverman och brottsling.

Hans liv, som omfattade såväl bankrån som tågrån, har skildrats i filmer och ballader. Jesse var medlem i William Quantrills sydstatsgerilla under amerikanska inbördeskriget.

Han gifte sig 24 april 1875 med Zerelda Mimms och de fick två barn.

Jesse blev ihjälskjuten av Bob Ford som var en av medlemmarna i James rånarliga. Vid tillfället för dödsskjutningen bodde Bob och hans bror Charley Ford hemma hos James i syfte att förbereda ett rån. De bodde där som hans kusiner, vilket de inte var. Enligt Fords redogörelse gav James mer eller mindre upp i sitt eget hem när han förstod att Ford var där på uppdrag av guvernören för att arrestera James. Jesse James tog av sig sitt revolverbälte (något som han aldrig annars gjorde) och ställde sig för att putsa en tavla. Då såg Ford sin chans och sköt James bakifrån.

Jesse har kommit att beskrivas som lite av ”Vilda Västerns Robin Hood”, men det finns inga bevis på att han någonsin delade med sig av sitt byte till behövande.

Grottan är fantastisk.

Idag skulle vi starta kl 0830 och min motorcykel startade inte. Batteriet var uttömt och lampan lyste röd vid försök att starta, endast ett klick hördes.

Fram med startkablar och försöka få igång cykeln med starthjälp. Inget händer.. Cykeln var stendöd, inget liv och vi förklarade cykeln som avvecklad.

Fatboy får stanna kvar och uthyraren får hämta cykeln på plats.

Vad gör jag nu ? Står klädd med mina jeans, skyddsjacka, buff, handskar och hjälm…. Snopet..

Jag fick åka bakpå hela dagen ..

Deltagarna i gruppen är toppen 👍 olika erfarenheter av mc åkning.

Även här finns olika kvaliteer på restauranger.

Generellt är maten du beställer jättebra.

Hamburgare med pommes.

Sallad med spenat, smulad grönmögelost, jordgubbar, äpple och pecannötter.

Steak, räkor bakad potatis och coleslaw.

Beroende på vilket hotell är standarden olika.

Vårt första hotell Riu Plaza i centrala Chicago var frukosten toppen med mycket att välja på , bröd, pålägg, gröt och frukt, förutom kaffet som var tunt.

Andra hotellet Holiday inn som ligger nära flygplatsen O’Hare var frukosten bra, fanns äggröra, bacon och bra bröd.

Tredje hotellet Quality Inn & Suites hade sparsmakad frukost, bröd att rosta , scones men pålägg fanns inte. Däremot kunde du ha sylt eller sirap på din smörgås. Gröt ? Tveksamt om den var ätbar.

Fjärde hotellet Economodge-Camelot inn

Från start har vi kört på olika vägar , såklart 😉

Highway interstatement med flerfiliga vägar, tung trafik där lastbilarna kör oftast fortare än vanliga bilister.

Landsväg med mer vänlig trafik och betydligt lugnare tempo.

Gammal landsväg som är Route 66 som är i mycket dåligt skick, men knapphändig trafik.

Vägarna har dålig standard. Mycket asfaltsskador och många kraftiga smala bulor som är svåra att upptäcka. Vägarna har också många potthål. Att köra nära mittlinjen är ej att rekommendera pga av asfaltssprickor.

Dock finns längre vägpartier som har jättefint vägunderlag, jämn och fin asfalt.

Än så länge är det mindre etapper som är original av Route 66.

Gateway Arch står på dagens sevärdhet.

Gateway Arch är ett berömt monument i Saint Louis, Missouri, USA. Gateway Arch är designad av den finsk-amerikanske arkitekten Eero Saarinen. Hans design utvaldes efter en designtävling 1948.^[1]Monumentet är en del av Jefferson National Expansion Memorial som också innefattar bland annat det gamla rådhuset och Museum of Westward Expansion. Parken är ett monument över USA:s expansion västerut och den roll Thomas Jeffersonspelade i denna. Gateway Arch symboliserar St. Louis roll som port västerut och är sedan 1987 ett National Historic Landmark.^[2]

För att komma upp i bågen åker man i en försluten hiss. I hissen sitter man ned på stolar och det får plats fem personer. Det tar 4 minuter att åka upp i bågen och 3 minuter att åka ned.
Hisnande upplevelse..

idag körde vi 33 mil.

Dag 1.
Vi åker från Chicago och kör söderut och första Route 66 skylten står nära staden Joliet.
Vidare mot Braidwod där vi äter lunch på Polk-a-Dot Drive Inn i Braidwood.

Betty Boop , James Dean, Marilyn Monroe samt Elvis Presley står på framsidan av restaurangen.

Route 66 skylten vid infart till parkeringen.

Vidare till Pontiac där det finnas en häftig väggmålning som även pryder dess Route 66 museum.

Sista stoppet var vid Dixies Truckers Home för fikastopp.

Innan körningen började skulle samtliga motorcyklar vara utdelade.
När resan bokades bestämde man vilken modell som kunde passa, jag valde Heritage som är en cykel som har lägre sitthöjd.

Det var olika modeller att välja bland och jag ska köra en Fatboy äldre modell. Startade hojen och testkörde på parkeringen och det köndes helt ok. Lättkörd.

Nästa gång jag skulle starta för att förbereda avfärd hände ingenting. Batteriet var urladdat. Det blev startkablar till hjälp.

Det var fler motorcyklar som behövde lite småfix som avhjälptes relativt enkelt.

Äntligen var alla klara och resan kunde börja..

Måndag och träff med övriga som ska köra Route 66. Min hoj ör en äldre modell och den ska bytas efter två dagar.

Sista dagen i Chicago.
En promenad till Navy Pier.

Stranden intill skyskraporna.

Vi är fyra tjejer som gör denna resan; Anett , Helen, Lena och Suss.
Nu ser vi framemot att åka vidare till nästa hotell som ligger strax intill flygplatsen.

Här ska vi träffa resten av gruppen som anmält sig till Route66.

I Chicago ligger en beryktad korvkiosk.
De serverar korv i bröd med tillbehör som picklad lök, picklad gurka och ketchup.

En udda kiosk med udda personal.

-Get out of here your bitch..- fuck off- take your fucking sausage and go..

Dessa vokabulär används efter kl.20,00.

Ett välbesökt populärt ställe.

Lördagens aktivitet åka till Weaton som ligger ca 1,5 timmes bilfärd utanför Chicago.

Bilresan på interstate vägarna flög vi fram. Trafiken är relativt lugn och inga större problem att ta sig fram. Fascinerande med alla dessa bilar.

Intill hotellet finns en djurbutik Orvis som under söndagen visade upp Golden Retriever valpar. För den som ville kunde donera 10 dollar till ändamål för rasen.

Kaffet är tunt, du ser verkligen botten på din mugg eller kopp. Starbucks har gott kaffe.

Weaton ör en trevlig liten villasamhälle med ca 25000 invånare. Kända namn som Bröderna Belushi som spelade huvudrollerna i filmen Bluesbrothers är uppvuxna på orten.

Popcornsbutiken har funnits ca 100år och är mycket populär. Butiken är liten, endast bred som ytterdörren och har en smal lång tegelgång där popcornen finns längst in. Dessa köpes i olika storlekar S,M eller L.

En god lunch avnjutes utomhus.
Alla butiker har luftkonditionering och oftast är det väldigt kallt inomhus. Här får man ta på sig varma tröjor eller jackor när man vistas inomhus.

Brandposterna var vackert målade o olika färger och mönster och jag undrar om de används om det skulle uppstå en brand.

Weaton.

Hotellet rekommenderar jag varmt.
Rummen är toppen som har luftkonditionering som går att ställa till en behaglig rumstemperatur. Fönstret täcker kortsidan av rummet , men utsikten är mindre delikat , en skyskrapa 🏙️.

Sängen är lyxigt bred 140 King size modell med lagom tunt täcke och sköna kuddar.
Rummet är ett dubbelrum med två separata sängar som står intill varandra. Att dela rum med kompisen är inga problem, du kan ligga på tvären i din säng utan att du behöver vara orolig att du stöter till din rumskamrat.

Helt otroligt att sängen är helt anpassad till min kropp 😉.

Första dagarna fick vi gratis vatten i receptionen men den blev tydligen inte hållbar. Dax att betala.

Hissarna är ljudlösa och är mycket rymliga.
Hotellet har 27 våningar och överst ligger en bar; The Roof Top.
Här kan du avnjuta en god drink eller en öl och även en starter.

Nattlivet hinner jag inte med, är trött redan vid 19 tiden.

Som det nämndes är Andersonville ett stadsdel med blandad karaktär.

Atmosfären var behaglig, sådär lite avslappnat. Mycket blandade kulturer och livssyn.

Så många som hade hund, men jag vet inte om miljön var den bästa för hundar. Tillgången till mat från restaurang och ätande gäster kanske. Samtliga hundar vi träffade och mötte på gatan var kopplade och ägarna var mycket stolta över sitt husdjur.

Vintage och secondhandbutiker blandat med nytt samt mycket artistiska inslag i denna svenskbygd.

Häftigt blandning av allt.

Kan ni tänka er att Dalarna har inträtt i USA.
En häst med historia med målade Dalakullor och Stockholm stad.

Glass ett måste.

Det kom in en liten flicka ca 5-6 års ålder med en liten korg hängande i en rem runt halsen och ville sälja godis. Vi köpte en paket för 5 dollar. Flickan gick till glassmontern och beställde en strut med två kulor. Mamman hade gått förbi butiken och fortsatte sin försäljning på gatan utanför, även hon hade en större korg med godis till försäljning. Bristande språkkunskaper i amerikanska, troligen mexikanskt ursprung.

Vi betalade flickans glass.

Skyltning till sin butik kan göras på många sätt. Staty eller en gjuten modell, kan vara ett tips att ta med hem 😀.

Andersonville är ett avslappnat område i västra Edgewater. Det är känt för radhusen från 1800-talet samt de många charmiga antikaffärerna och möbelaffärerna längs Clark Street, som är en populär shoppinggata. Områdets svenska anor syns tydligt på de många pittoreska restaurangerna och bagerierna. På Swedish American Museum finns artefakter från både lokala och andra nybyggarsamhällen.

Tyvärr var museet stängt , men en välbehövlig promenad efter en efterlängtad stark kopp kaffe på The Understudy Coffee and Books, längs huvudgatan och ta intryck från arkitekturens vingslag blandat med nytt. Fantastisk plats.

Chicago är staden där världens första skyskrapor byggdes.

John Hancock Center är en 100 våningar hög skyskrapa i Chicago, Illinois. Byggnaden är med sina 344 meter den fjärde högsta byggnaden i Chicago, och den åttonde högsta i USA. Den är byggd i en strukturalistisk stil, och färdigställdes 1969. Byggnaden används som bostäder och som kontor. Wikipedia

Skyskrapan är byggd i distriktet Magnificent Mile och fick ett nytt namn 875 North Michigan Aveny 2018.

En hisnande sug i magen när hissen åkte upp från markplan till våning 94.

Ett krav på menylistan är att det står hur många kalorier maten innehåller. Valet av Restaurang-Pizzeria blev Giordanos , Chicagos bästa.

Familjepizza som var delad i tårtbitar för att enklare servera sig en bit.
Pizzabotten är mer pajliknande med höga kanter beroende på hur mycket fyllning pizzan innehöll. Mozzarellaost och tomatsås i mängder.
God smak .

Hur många bitar orkar man äta? En bit men det går att pressa det till två.
Mättnaden kvarstår minst ett dygn.

En historisk händelse av en stor brand i en stor del av Chicago.

Stora Chicagobranden, på engelska The Great Chicago Fire, var en brand som mellan 8 och 11 oktober 1871 ödelade stora delar av staden Chicagoi USA. Branden startade i eller i närheten av en lada hos familjen O’Leary på DeKoven Street i stadens sydvästra delar vid 21-tiden, söndagen 8 oktober 1871. Branden spred sig norrut över de centrala delarna, på tisdagen kom det regn som hjälpte till att få kontroll över den. Det uppskattas att 300 människor dog och ungefär 100 000 människor blev hemlösa. I brandens spår förekom plundring och annan laglöshet vilket ledde till att undantagstillstånd infördes som kontrollerades av militär. Undantagstillståndet varade i flera veckor efter branden.^[1] Efter branden infördes strikta regler för nybyggnationer som ledde till höga stenbyggnader och senare de första skyskraporna. Återuppbyggnaden gav staden ett ekonomiskt uppsving och kraftig befolkningstillväxt. När branden bröt ut bodde omkring 350 000 människor i Chicago, nio år senare bodde där en halv miljon och 1890 hade staden mer än en miljon invånare.^[1]Före den stora branden var Chicago uppmärksammat för sin grönska och staden var känd som the Garden City (”Trädgårdsstaden”). De höga kontorsbyggnaderna, som särskilt byggdes i de centrala delarna som kallades The Loop, förändrade stadsbilden. Husen gjordes högre med modern teknik att man konstruerade dem sedermera med den nya stålskelett-metoden och byggde in hiss.^[2]

Åkte förbi kustremsan Lake Michigan mot Down Town. Blev en kort promenad i stan. Känn känslan när du når fram till skylten av Route 66 på St. Michigan Aveny.
Snart dax , nedräkningen är på gång ( countdown).

Streetfood är populärt och finns från många olika kulturer.

Lite old vintage feeling från bilden med järnvägsspår när vi passerar över bron som ligger intill Art institute of Chicago.

Första sevärdhet blev the Bean.

The Bean” – Bakgrund

Cloud Gate, som återfinns i Millenium Park i centrala Chicago är en gigantisk skulptur som skapades av den brittiske konstnären “Anish Kapoor”. Skulpturen är gjord genom att svetsa ihop 168 plattor rostfritt stål till en bön-liknande klump. Kreationen är enorm och mäter hela 10 m × 13 m × 20 m enligt Wikipedia. Det sägs att Kapoor inte var speciellt förtjust i att hans verk blev kallad för “bönan” av Chicago-borna. Oavsett namn så är hans skulptur en av de mest fotograferade i Chicago. Bönan är som gjord för att ta kreativa “selfies”.
Skulpturen är massiv och det är härligt att se att den ger så mycket glädje för alla besökare som tar foton på den och sig själva. Att skulpturen ligger så pass centralt och är gratis att besöka bidrar säkerligen till dess popularitet. Det finns egentligen ingen anledning till att inte besöka Cloud Gate när man är i Chicago, om man inte är rädd för sin egen spegelbild vill säga.

Efter en god natts sömn 😴 vaknade vi ca 0400….
Vad gör man så tidigt utan att väcka din omgivning…. Vänder sig på andra sidan och försöker vila en timme till 😉.

Självklart var vi bland de första på frukosten. En frukost som höll hög klass. Kaffet kunde undvaras, det var tunnare än teet.

Planering inför dagen, ska vi åka buss 🚍 för att ta oss till vissa platser? Bättre med bil.

Hotellet ligger i ”The old town” och är en pampig byggnad i ljusare cremefärgad ton. Fin exteriör invändigt i brun, beige färgton.

I entrén möts vi av personal som snabbt hanterar dina väskor upp på en vagn och som ska levereras på rummet under tiden som incheckning.

Vi har rum 904 och rum 907.

Tjusiga stora rejäla rum med King size säng. Badrummet är utsökt. Synd att det är dåligt tryck i vattnet när du ska duscha.

En beställd taxi som skulle ta oss in till hotellet fanns inte på plats.. Inte förvånande när chauffören står på fel våning.. till slut blev det rätt och vi kunde åka mot hotellet.
Chicago har ca 1 1/2 miljon invånare och trots detta var trafiken lugn.
En trevlig chaufför som berättade lite om sig själv och gillade att spela The Temptations.
Hotellet ligger centralt och är endast 27 våningar med en ute-restaurang överst på taket.

Äntligen … Passen i handen i varje kontroll för att verifiera att det är rätt person som ska få inträda i staterna.

Slussade gångar som gick fram och tillbaka , där vi drog slutsatsen att det var för att förlänga köerna. Stickprover på olika väskor gjordes och det var även viktigt att inte ta med några färska livsmedel. Sista kollen fick vi frågan om syftet med resan och hur länge vi skulle vistas i USA 🇺🇸.

Klockan är ställd på 0200 och här gäller det verkligen inte att ”snooza”. En kopp kaffe innan avfärd innan vi åker 0300 med taxi till Kastrup.

Flygrutten Kastrup till Heathrow för att där byta till ett större plan ✈️ som tar oss till Chicago.

Upp i luften är inga större konstigheter mot skillnaden att landa. Båda landningarna gick bra trots känslan att det var en mycket ostabil nedgång.

Efter två dagars intermezzo i packningens värld har samtliga grejer kommit i rätt väska.

Taxin kom i tid kl.0300 och det var fantastiskt skönt att åka genom ett relativt bilfritt Malmö mot Köpenhamn.

Hu, vad det var svårt med packning. Känns som om det alltid saknas något trots genomgång av innehållet. Tror att jag har packat hundra gånger , men det är nog bara tre 3️⃣ …..

Vilken tur att inte behöva planera en tripp på 435 mil utan erfarenhet. Först planera hur rutten ska köras och var samtliga stopp passa bäst… det tar lång tid att gå igenom varje sträcka och när det passar med en paus.
Var blir bäst att stanna, vatten är viktigt och även en bit mat för att få energi. Var hittar jag en restaurang som kan förse mig med lite god och nyttig mat ?

Det krävs en hel del planering. Kommer att bli en spännande tripp on the road.

Bestämma och tacka ja till en resa är enkelt. När det närmar sig datum för avresa behövs ett tillfälligt vistelsevisum.

Esta är ett automatiserat system som används för att avgöra om besökare som reser till USA är berättigade till det.
En ansökan som ska fyllas i sju steg och varje steg måste vara rätt ifyllt.
En selfie ska tas och det var inte så enkelt. Det blev många skratt innan bilden blev godkänd.

Nu är det bestämt, jag har tackat ja.

Vad har jag tackat ja till? Är det självklart? Rätt beslut ?

För knappt två år sedan blev jag uppringd och fick en beskrivning på en resa 🧳 till USA. En tripp på 15 dagar med start i Chicago , 8 delstater, guide, följebil, hotell, sevärdheter med avslut i Los Angeles. Hyra motorcykel för att köra Route 66.

Tror inte att jag hörde ett dugg vad som beskrevs, klart att jag hänger med 😎🇺🇸.

Oavsett vilket fordon du kör är dagens utveckling från en papperskarta till digital karta en vinnare för att enklare nå sitt mål.

Jag minns när mina föräldrar skulle åka till en plats som de inte hade besökt tidigare. Turen började i låga vokabulärer som gick i dur, lättsam och vänlig ton. Ju längre resan förlöpte, blev diskussionen högre, skarpare och till en irriterad tonart som blev i moll, mörk och dramatiskt.
– jag sa att du skulle svänga tidigare ….
– varför körde du inte som jag sa, då hade vi kommit på rätt väg …

Många gånger flera timmar senare och äntligen framme vid slutmålet hade diskussionen om att hitta och köra rätt väg, nästan blivit omvänd till ovänskap.

Idag har du kartan digital. Enkelt skriver man ner önskad adress och lyssnar sedan på en lugn sansad röst i en behaglig ton som vägleder dig. Även om man missar svänga så är tonen lika mjuk och vänlig som anpassar kartan så att du kan köra till rätt plats. Fantastiskt 😀.

Vilken skillnad mellan människa och digital datorisering.

GPS betyder Global Positionering System.

Förr använde vi Atlas vägkarta.

Känns som att det börjar fungera med körning ensam och med flera. Känner att jag börjar våga ta rejält med plats på vägen vid körning. Lite mer och lite tuffare…

Ett telefonsamtal från en vän som undrade om jag hade lust att hänga med på en resa till USA och köra ”mother of the road” , det fanns ingen tvekan.

Så kul när man hittar goa vänner som har samma intresse. För flera år sedan körde jag ensam ,vilket var svårare att finna bra turer på egen hand.

En ny värld öppnade sig efter efter känslan av Samhörighet och gemenskap på samma nivå. Toppen.

Saknade min sålda yamaha dragstar. Visserligen insåg jag att tiden inte räckte till men nu var löngtan att få köra efter ett antal år stark. Nu var det åter dax att hitta en ny mc.

BMW blev på tok för hög för mig, nådde knappt marken med tåspetsarna.

American triumph röd var jättefin men trots det gillade jag inte motorljudet och den var inte min typ av custom.

Det blev en svart Dragstar 1100 igen…äntligen var jag on the road again. Såg i förbifarten en blå custom, valde att fundera 💭. Sommaren flöt och vinterförvaring bokad. Fortfarande stod den blå kvar… Åhhhh den var så fin… var tvungen att provsitta och det funkade … wow …Kan vi starta så jag får höra motorljudet ? Javisst svarade försäljaren och det var ett perfekt motormuller. Jag tar den, sa jag. Blev ägare till en Harley-Davidson CVO 1800.

fantastiskt roligt att hämta ut när vårsäsongen började. Det blev två somrar.

Idag har jag en Harley-Davidson Sport Glide 1745cc. Trivs jättebra med denna modell.

Det har tagit mig 24 år att jobba upp mitt företag. Jag började på noll och idag har jag noll. Hahahaha ni trodde att jag var rik på mitt företag, nej detta är inget yrke att skapa en rikedom av pengar på.. istället har jag lyckats hjälpa många människor med deras fotproblem och de som jag inte lyckats hjälpa har jag kunnat ge ett råd var de ska vända sig för att få hjälp.
Jag trivs ypperligt med mitt arbete och varje dag är en glädje. Mitt jobb ger mig möjlighet att kunna delta i olika evenemang gällande arbete och fritid.

Såklart att den lilla gula inte var den perfekta hojjen. Till slut blev den för liten, verkade som att motorcykeln hade krympt 😳 och det behövdes en förändring.
Mc huset fick ett besök igen. Försäljaren hade rätt när jag köpte den första motorcykeln, att jag skulle byta relativt snabbt till en större modell.

Nytt val igen…

Fick ett erbjudande;
Prutat och klart, säger försäljaren, jag erbjuder dig en sprillans ny Yamaha 1100 dragstar för 99 000kr med sidoväskor.
Wow, vilket erbjudande, tänkte jag och det blev ett köp.
Några år var hojjen i min ägo och vi tillbringade en hel del tid tillsammans. Motorcykeln togs om hand med stor omsorg.

Under tiden höll jag även på med att bygga upp mitt företag och det slutade med att ta ett tungt beslut.
Sälja min motorcykel, tiden räckte inte till 😩.

Mc huset i malmö blev välbesökt.
Så många olika motorcyklar att välja bland. Till slut blev det en Yamaha Virago 535 med en störtläcker färg; kanariegul.
Bilden är lånad. Tyvärr har jag ingen egen bild på hojjen.
En liten nätt motorcykel som passade mig perfekt 👌

Sedan 15-års ålder har det funnits en önskan att själv kunna köra motorcykel.
År 2002 bestämde jag mig för att nu var det dax. Funderade och letade upp en trafikskola som kunde passa mig.
Började övningsköra och skrev teori.

Den teoretiska uppskrivningen klarades och sedan var det körningen som var kvar.
Dagen kom, vädret var kyligt och det var regn i luften.
Så nervös, tänk om jag inte klarade min uppkörning…

Först skulle banan klaras av innan trafikkörningen.
Om bankörningen inte blev godkänd fick man göra om uppkörningen ett annat tillfälle, när det fanns tid och plats.

Banan med alla prov blev godkänt. Vilken självkänsla , den blev verkligen på topp.
Därefter ut i trafik för att köra stadskörning och även landsväg och körningen blev godkänd 👍.

Det var sista dagen för uppkörning med mc innan säsongen stängdes.

Då kan du hämta ut ditt körkort för mc 😁
vilken häftig känsla att klara ännu ett körkort.
Dagen var 2002 okt 21.

Bilkörkort var inte självklart vid 18 års ålder. Väntade ytterligare två år innan jag bestämde mig för att skriva in mig på körskolan. Upplevelsen att sitta bakom ratten och kunna hantera ett fordon var med skräckblandad förtjusning. Plugga trafikmärken och trafikregler blev att tillbringa en hel del tid på körskolan, vilket blev ett måste. Någon privat handledare var inte vanligt på min tid.
Visserligen fick jag vid ett tillfälle testa hur det var att håll dragläge på bilen samtidigt vända på huvudet bakåt för att se att bilen stod stilla , hahahaha 😁såklart en test … jag stod stilla.

Första bilen en Volvo Amazon.

Jag har alltid varit svag för viss sorts motorfordon. Bilar med fräcka fälgar , snygg lack och gärna lite häftigt motorbuller.

Motorcykel kom jag i kontakt med när jag var ung. Hade en fantastisk kompis i tonåren som introducerade motorcykelns värld.

Att som 15-åring känna fartvinden i ansiktet när vi susade fram på vägarna. Härlig känsla.

Vem är Anett Chramer ?

En nyfiken själ som njuter av livets goda. Finns många goda ting, gäller att öppna ögonen och se sig omkring. Stannar gärna upp och njuter av ögonblickets fröjder.

En person som har lyckan att ha en familj med barn och barnbarn som berikar dagligen.

Har många intressen, vilket kommer att spegla vissa inslag.

KramGoa Fötter

Är mitt företag sedan år 2000. Har idag en fantastisk kundkrets. Alltid lika spännande varje dag att vara behjälplig ur fotterapeutens perspektiv.

Inledning!
Här kommer jag att skriva lite små korta inslag av blandad karaktär.
Välkommen att läsa!